liinalu

Idag är det lucia! Tiden flyger verkligen iväg. Jag har inte lussat för någon eller blivit lussad för, ännu i alla fall. Men en sak är säker, jag kommer aldrig vara lucia igen, någonsin. Det får bli tomte eller pepparkaksgumma eller något sådant i så fall. Ni förstår, när jag var runt 9-10år så skulle jag och lillebror lussa för våra föräldrar och ljuskronan med fakeljus hade blivit alldeles för liten för min skalle för det första och för det andra så var jag stor flicka nu och skulle minsann ha levande ljus i min krona! Så efter mycket gnäll fick jag som jag ville. Mamma ordnade med levande ljus i kronan och i tejpade den baktill för att kunna spänna ut den ytterligare så min tjocka skalle skulle rymmas. Brorsan var stjärngosse. Vi kom skridandes in från hallen så tjusigt och sjungandes och när vi ställt oss i vardagsrummet framför mamma och pappa som satt i soffan och tittade snällt så händer det. Tejpen släpper baktill på kronan och kronan faller ned runt halsen på mig, med ljusen som fortfarande brinner. Det blev sa'aankta lucia, saaankta luciaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaah!!!!! Pappa slänger sig fram mot mig för att släcka ljusen innan något allvarligare hnner hända och mamma... Ja min underbara mamma hon kastar sig bakåt i soffan och börjar asgarva. Bokstavligen. Jag älskar min mamma, men jag kommer aldrig lussa för dem eller någon annan  för den delen heller, inte som lucia iaf. Ska kanske tillägga att allt gick bra och mitt hår klarade sig med nöd och näppe tack vare pappas super reflexer.


Lucia

I kväll ska jag lägga detta trauma bakom mig och delta på julfest med jobbet! Kommer nog bli en riktigt trevlig afton :) Hoppas alla ni andra får en fin lucia utan några större missöden. Och barn, lek inte med elden.