Jag ber för er
När någon nära far illa tar det så ont. Rakt i hjärtat. Det brister en aning...
Igår hände två allvarliga saker:
1. Min sambos bror blev allvarligt knivskuren av en annan person och ligger nu på intensiven med punkterad lunga. Han var den vuxna i situationen som vi fått återberättad för oss och valde att gå ifrån ett slagsmål dr de flög på honom, istället för att slå tillbaka. När han går därifrån så blir han knivhuggen bakifrån. Han hade inte en chans. Han lyckas ta sig till närmsta hus i närheten och knacka på dörren innan han svimmar av på trappavsatsen av blodförlusten. Denna gång hade han en skyddande ängel för någon i familjen vaknar av knackningen och kommer och öppnar dörren. De tillkallar ambulans så han får åka in akut och bli omhändertagen. Nu är han i trygga händer och man ska inte tänka "tänk om" men det går heller inte att låta bli. Man tänker "tänk om" kniven hade gått in lite åt sidan, då hade han varit död. "Tänk om" ingen i familjen hade vaknat av att han knackade på, då hade han förmodligen förblött utanför deras dörr. Tankarna snurrar varje sekund. Ingen ro.
2. En vän till mig som också väntar barn har blivit inlagd. Hon skulle föda i februari som mig men hennes vatten gick igår så troligast kommer hon måste föda fram barnet inom loppet av två veckor. Det finns inte tillräckligt med fostervatten kvar för att barnet ska klara sig där inne och lilla bebisen väger ju bara 1kg, som ett mjölkpaket! Förhoppningsvis går allting bra ändå och den lilla får inga men av den alldeles för tidiga födseln. jag ber för er.
Den här dagen tar alla rekord. Förutom allt detta så har vi även blivt ståendes på maxis parkering ett tag för Sannas bil ville inte starta samt att jag råkade krossa ett glas på kupan (förlåt!) Nu väntar jag bara på att Daniel ska sluta så vi kan åka och hälsa på hans bror på sjukhuset och jag ska också hälsa på min vän,om hon orkar med besök dvs.
Allt känns som en sjuk mardröm, jag vill vakna nu.
jag lider med dig! <3
Stackare. Du verkar inte ha det lätt just nu. Hoppas ändå att du är okej? <3
Jag ska tänka på dig.
Kram
Ja vilken helknäpp dag! Jag e helt slut, ska hoppa isäng och får blogga en annan dag. Tur Mikael är så rolig och positiv endå fast han har det jobbigt just nu
Men det här är det värsta jag har läst på länge! Hur kan det vara möjligt att så mycket elände förekommer?! Jag blir helt stum av sorg.
Hoppas att det går bra för alla inblandade.
Himla tur att familjen vaknade och himla tur att sjukvården är så pass duktiga på att rädda även små mjölkpaketsbäbisar! Jag håller tummarna!
Sv: Ja det är verkligen helt magiskt att ligga och känna sin bäbis sparka, på något vis så får man ett storhetsvansinne när man tänker på den lille där inne. Han känns nästan som en gud. Jag förstår att det är lätt för föräldrar att sätta sina barn på en pedistal och bara dyrka allt dom gör! Men det känns verkligen som att mitt barn kommer att bli speciellt, speciellt för mig!
Nej alltså jag begriper inte alls hur folk gör då? Är deras kroppar inte funtade på samma sätt? För jag begriper inte! Kilona klamrar sig fast i allt raskare takt och nu har jag börjat samla rejält med vatten. Sen är mitt sf-mått väldigt stort så det är tal om att göra ett extra tillväxtultraljud för att kolla läget där inne. Han trycker rejält upp mot lungorna :)
Haha jamen låt honom få den liten, det lär nog bara smälla till innan han kommer på att han vill se dig i en brudklänning och förklara sin kärlek. Du är mor till hans barn!
Det var en magiskt möhippa och jag ser så framemot bröllopet. Det är stressigt men mäktigt! Huvudet är så upptaget av att tänka på lillen i magen att jag nog slipper värsta topparna av bröllopsfeber :)
Hoppas att du ar hand om dig och att allt går bra med dig, dina vänner och magen! :)
