Bortskämd
Idag var Emmy här och hälsade på. Vi tog den första officiella barnvagnspromenaden tillsammans och det var hur härligt som helst! Jag tror till och med att det var en plusgrad ute!? Helt underbart I tell yah! Vi var ute ca 1timme. Vi svängde förbi ica på vägen hem och köpte mjölk för denna fantastiska kvinna hade med sig bullar! Bullar i mängder! 4 påsar bullar kom hon med, tokfia min! två påsar med vanliga klassiska kanelbullar, en påse med ljuvliga vaniljbullar och så en påse med... chokladbullar! To die for, jag skojar inte! Istället för kanel så har man kakao och lite florsocker tydligen, sjukt gott det måste ni bara testa!
Jag passade även på att gosa med min älskade pålle på vägen tillbaka. Oj vad jag saknat henne! Har inte varit i stallet på flera veckor, men det har ju sin förklaring med lilla guldklimpen här hemma :) Tänkte bjuda på en liten bildbomd som komp för gles bloggning, men det får ni leva med ett tag framöver.
Skillnaden på våra händer är bokstavligen enorm!
Lillhjärtat mitt ♥
Älskade
Pussgurka!
Blogga?
Jag försöker ta in min nya verklighet som mamma. Varje andetag känns överäldigande. Ibland måste Daniel påminna mig om att andas när jag sitter och håller i Rasmus för jag glömmer av mig. Som om jag var rädd för att han skulle försvinna från mig om jag började andas igen. Han är här, han är verklig och han är vår. Jag är så otroligt lyckligt lottad! Nu ska jag återgå till att bara titta på min lille kille när han ligger i vagnen och sover så sött. Han är mitt allt, bara en mamma kan förstå kärleken man känner till sitt barn. Den är oändlig och ryms knappt i kroppen!
Älskade mamma
Min mamma:
Min mamma är min superhjälte, min förebild och den jag vill efterlikna mest i hela världen. Hon är en klok kvinna som genom alla år verkar ha haft precis rätt saker att säga när man behövt råd eller tröst. Hon har alltid tagit emot med öppna armar. Låtit oss ha kompisar över på middag, övernattningar och lek. Varje födelsedag så fick hon mig att känna mig som den mest speciella i hela världen! Hon bakade motivtårtor och planerade en massa kul som vi skulle få göra.
Min mamma ställer alltid upp oavsett vad det gäller. Hon är en enorm klippa när stormen rasar i mitt liv. Min mamma har fått ta mycket skit från mig genom åren som hon verkligen inte förtjänar, men trots det så står hon stark och nekar aldrig sin öppna famn när jag väl kommer krypandes. Jag har gjort henne illa så många gånger och jag ångrar varje sekund av smärta jag åsamkat henne, men vi står trots det, enade idag. Kanske starkare än någonsin nu när jag har tagit på mig en livsuppgift genom att skaffa barn.
Det finns inga ord som är tillräckliga för att beskriva hur mycket jag älskar min mamma, min bästa vän. Plötsligt känns ordet "jag älskar dig" så litet... Min mamma är mitt allt och om jag bara lyckas bli hälften så bra som hon är, då har jag verkligen åstadkommit något. Mamma, min ängel.
"De säger att man inte kan välja sina föräldrar och det är sant, men om man kunde, så hade jag valt dig, om och om och om igen!"
Mormor med Rasmus på BB
Family
Lillen ligger i vagnen och sover bredvid mig och Daniel sitter i soffan och äter frukost. Jag kan inte riktigt förstå att vi är en familj. Kan det vara såhär bra eller är det för bra för att vara sant? Mellan blöjbyten, matningar och känsloutbrott så inser jag att jag är lyckligast i världen som har mina två killar!
"Hur känns det att ha blivit pappa då?"
"Jag vet inte, jag har nog inte riktigt smält det än..."
Jag blev mamma så fort jag såg testet som visade positivt.
Nu har 2 blivit 3
Hej på er.
Vart ska jag börja? Mitt liv har vänt upp och ned de senaste fyra dygnen... Hur börjar man förklara något så fantastiskt och livsförändrande som man knappt ens förstår själv?
I torsdags så åkte vi in till förlossningen klockan åtta på morgonen eftersom mitt vatten gick på onsdag morgon ca 9.00. Värkarbetet satte inte gång förrän omkring 21 på onsdagkväll och avstannade sedan någon gång ca 03.00 på natten. Så torsdag morgon åkte vi alltså in till förlossningen för att jag skulle bli "igångsatt". 10.00 fick jag en tablett vaginalt som skulle påbörja värkarbetet. Klockan 13.00 var värkarna i full gång. Täta och intensiva och nästan outhärdliga. Jag kräktes rätt ordentligt varje gång jag fick en värk pga smärtan.
Jag fick testa att sitta i en dusch och spola varmt vatten på magen för att se om det kunde lindra smärtan. Jag vet inte om jag kan säga att det lindrade så mycket men det tog i alla fall bort fokus på hur j*vla ont jag hade just för stunden. Men så fort jag stängde av duschen och ställde mig upp så spydde jag igen, helt skakis i kroppen om värkar och illamående. Lyckades ta mig tillbaks till rummet och lägga mig i sängen igen. Vet inte hur många CTG som gjordes under loppet mellan 13.00 och 22.00 men alldeles för många kändes det som.
Man är verkligen totalt exponerad och alla läkare och barnmorskor som ville fick komma och klämma och känna på en kändes det som. Där låg jag helt utblottad och kunde knappt prata pga smärtan som blev alltmer intensiv... Och så någonstans inne i dimman så hör jag bara hur barnmorskan börjar säga åt mig att ändra ställning, att ställa mig upp att gå runt lite. Jag tänkte att hon måste vara helt dum i huvet som tror att jag kan röra mig just nu men så gick det upp för mig varför hon sa det. Barnets puls började sjunka av någon anledning i samband med mina värkar. När kurvan droppade drastiskt från 130 i puls till 50 på några sekunder så hände allting väldigt snabbt. 22.00 kom läkaren in och talade om att jag skulle få min ryggmärgsbedövning och att det skulle bli ett akutsnitt. Den lille skulle inte klara en vanlig förlossning så nu gällde det att handla snabbt.
Jag blev nedkörd till operation, fick min bedövning, spydde, skakade, var livrädd. Sedan satte dom igång. Jag hade nålar och slangar i båda armvecken och händerna. Höll ett krampaktigt tag i Daniels hand som satt på min vänstra sida under operationen. Jag släppte inte honom med blicken för en sekund... Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Efter kanske 15 min (?) jag hade ingen tidsuppfattning när jag låg där men det kändes som det gick fort så var lillen ute. 22.29 kom han till oss med ett rungande skri. 2965gram och 48cm lång, vi hade fått en liten kille!
Jag kan inte beskriva hur hemskt det kändes att se dom gå förbi med honom för att kolla att allt var bra och själv ligga där på operationsbordet öppen och trasig för att bli ihopsydd igen, utan att veta. Men allt verade bra och de kom in med honom och höll honom nära mig så jag fick pussa på hans lilla näsa. "Han är perfekt" var det första jag tänkte och sedan "Jag har blivit mamma.." och då kom tårarna. Känslan är obeskrivlig!
Vi har sedan legat på BB och fått bästa tänkbara vård av all underbar personal där. Igår eftermiddag blev vi utskrivna och fick ta med oss vår lille skatt hem. Jag har inte sovit mer än 2h i streck under fyra dygn nu så jag är helt utpumpad och bloggen kommer att bli lidande för nu har jag en mycket större uppgift i mitt liv: Att vara mamma. Men jag tänkte i alla fall att ni skulle få veta att allt gått bra och att vi mår bra alla tre. Så fort vi fått in lite rutiner här hemma så ska ni få följa med oss lite mer i vardagens bestyr :)
Men nu ska jag gå och mysa med min lille kille som verkar ha vaknat till.
Rasmus 2011-02-17. kl 22.29. 2965gram 48cm lång
Välkommen till världen älskling ♥
Uppdatering
Nej, jag hade kunnat klara mig utan denna molande värk kan jag lova...Men som dom sa när vi var in på förlossningen tidigare idag så är det en smärta man glömmer så otroligt fort. Aaaaaj satan jag fick nog en värk nu, det kan inte ha varit något annat alltså. Huvva. Låt detta gå över fort så jag får hålla min bebis i famnen. Man har nog svårt att se hur något kan vara värt denna intensiva smärta när man är mitt upp i det... Det går inte ens att beskriva för någon som inte ännu varit där än mindre för min sambo som just nu finner stort nöje i att retas med mig när jag bara spottar och fräser till svar. Lite kul ska väl han också få ha, han har inte varit något annat än underbar genom hela graviditeten!
Nej vänner, nu måste jag vagga runt lite i hopp om att lätta på smärtan. Nästa gång jag återkommer så blir det förmodligen ett inlägg om hur förlossningen gick! Och tack snälla ni för era kommentarer! <3
Update
Hej!
Nu är vi hemma igen och nu ska ni få höra! Kort efter att jag skrivit föregående inlägg så går vattnet. Jag ringer Daniel och han kommer och plockar upp mig och vi åker in till förlossningen för att kolla att lilla livet mår bra där inne. Fick göra en CTG.
CTG (cardiotokografi): Med en CTG-apparat mäter man värkarnas styrka och barnets hjärtverksamhet. Barnmorskan spänner ett bälte runt din mage så att hon kan fästa dit två CTG-elektroder: En lyssnar av hjärtverksamheten och en mäter livmoderns sammandragningar
Allting såg fint ut och barnmorskan verkade nöjd, men eftersom jag inte har några ordentliga värkar ännu så blev vi hemskickade igen med beskedet att om inte värkarna sätter igång av sig sjäva under dagen så ska vi ringa in i morgon 07.00 för att kolla tillgänglighet. Så i morgon kommer jag alltså att bli igångsatt om inte min kropp sköter sig själv idag!
Jag är livrädd och överlycklig, snart har jag min bebis i famnen! (Och jag slapp gå över tiden vilket jag är väldigt tacksam över!)
Önska oss lycka till nu! <3
Bli inte oroliga!
Nu åker vi snart in till förlossningen för att kolla så att bebis mår bra. Jag fick en mindre blödning i morse och sammandragningarna är starkare och värkarna gör ondadre, men inte så att jag tror att det är bebis på g ännu. Så att vi åker in nu är bara för att kolla så att allt är som det ska där inne!
Jag återkommer senare och berättar hur det gick, men jag är helt inställd på att få åka hem igen utan bebis. Förhoppngsvis ser allting bra ut och då är detta väl ett tecken på att saker och ting händer där inne, så jag hoppas att inom en vecka i alla fall så ska vi ha vår lille bebbe hemma hos oss!
Gissa!
Jag anser mig ha rätten att gnälla
Bebisen är beräknad till den 20:e februari men för det finns inga garantier att den tänkt anlända då, vilket också är väldigt påfrestande för man är så övervänt själv och längtar så mycket. Att inte veta gör en näst intill tokig kan jag lova...
Och jag är inte så social just nu heller med vänner och bekanta, jag har snöat in mig själv litegrann i väntan på min bebis. Ta inte detta personligt någon av er, jag kommer bli mig själv igen när bebis anlänt och man kan börja planera sin tid igen! Men tills dess, ha överseende med att jag har valt att isolera mig själv för stunden.
Att vara gravid har varit en fantastisk resa och det är också lite skrämmande att den snart är slut...! Man kan inte förklara känslorna man känner. Jag vet bara en sak och det är att jag vill ha min bebis nu! <3
Amazing
Här är de första ultraljudsbilderna på vårt lilla pyre. Kan än idag inte riktigt
förstå, att det växer ett litet liv inuti mig. Ett liv som vi snart ska få hålla i.
Så overkligt, men ändå så verkligt. Det är villkorslös kärlek.
Så rätt
Smärta
För övrigt så ska jag skryta om min karl här på bloggen för er som läser. Han är så sjukt duktig snickare och han är en fantastisk pojkvän. Hur kunde jag ha sån tur? Mellan varven som han snickrar hemma och bygger badrum mm så finner han ändå alltid tid för att visa sin uppskattning för det lilla som tjocka jag lyckas göra just nu med gravidkilona på kroppen. Han är den som arbetar fysiskt dagarna långa på arbetet men även när han kommer hem, efter jobbet. Om jag så bara har lyckats tömma och fylla diskmaskinen på hela dagen så tycker han att jag varit jätteduktig och det får jag höra också! Han är otrolig.
Snart är det alla hjärtans dag och jag tycker inte man ska slänga ut en massa pengar på kraffs bara för att en dag om året har en "titel" jag älskar min sambo mer och mer för varje dag som går och inte lite extra en dag om året. Gör något personligt för den du tycker om. Känslor är gratis att spendera, så slösa med dem!
Bild
Det här med att vänta barn...
Min graviditet:
Jag vill ändå påstå att jag haft en riktigt bra graviditet! bortsett från v3 tom v15 då jag mådde skit varje dag och inte fick behålla något jag åt överhuvudtaget men efter det så har det rullat på fint! Jag har haft bra värden när jag varit på koll hos BM. Pyret har haft bra värden och fina hjärtljud genom hela tiden. Det är först nu i nionde månaden på slutspurten som det börjat bli ganska kämpigt. Har fått foglossning och väldiga smärtor i ryggslutet. Har problem med ryggen sedan tidigare olyckor, så att lägga på sig 16kg framåt har inte varit helt ok för min kropp! Förhoppningsvis stannar viktuppgången där för mer klarar jag nog inte av att kånka runt på! Men i det stora hela så har denna graviditet varit helt fantastisk och omskakande.
Tankar:
Jag anser inte att man kan jämföra att vara gravid med andra. Vissa tycker att det är det mest fantastiska som finns och får må bra under hela tiden, medan andra tvingas kämpa sig igenom from dag 1. Ingen har rätt att kommentera någon annans upplevelser kring graviditeten. Man kan bara utgå från sig själv och sin egen kropp!
Jag har haft tur som haft så fina människor runtom mig igenom hela tiden. Att bli gravid och berätta om det för dina vänner är nog det största eldprovet man kan utsätta någon annan för. Jag har fått insikt i vilka som är mina sanna vänner och vilka som sviker när det gäller. Svikarna har jag dumpat längs vägen för både min egen skull och för mitt barns skull. Men de jag har kvar, oj vilka människor!
Stort tack vill jag säga till Fida, sanna och storasyster min som alla har varit tålmodiga med min ängslan och mina tusen frågor om allt möjligt. Ni är fantatsiska människor och mödrar alla tre! Jag hoppas jag får några av era underbara egenskaper som mamma när det väl är dags och plutten har kommit till världen. Det är förhoppningsvis inte länge kvar nu! 9 dagar till beräknat BF...
När sprang tiden iväg?
Hej på er!
Get this... idag är det bara 10 dagar kvar till beräknat BF. Hur galet är inte det!? Jag förstår inte vart tiden sprang iväg. Snart har jag gått nio hela månader med ett litet liv i magen. Snart ska jag få hålla i det lilla livet... pussa och gosa och snusa på en liten person som jag tidigare aldrig sett i verkligheten. Det är fantatiskt hur man kan älska någon så mycket, fast man aldrig träffat personen i fråga... Jag är överväldigad.
Kryddstarkt, ja tack!
Bebis verkar trivas därinne och jag gör allt för att den ska vilja komma ut. Många kortare promenader, kryddstark mat, går i trappor... Ja ni hör ju. Nog för att det är underbart och mysigt att vara gravid men nu längtar jag så att det gör ont. Beräknat BF är den 20/2 -11 men jag tycker den kan komma nu,nu,nu! Vill hålla mitt barn i famnen... På tal om det så råkade min mobil ringa upp sambon ur fickan idag. När det inte var någon i luren så blev h jätteorolig och trodde att det var dax, haha ;D vilket grymt straff. Där trodde han att det var bebis på gång och så var det bara min dumma mobil...
Nej, jag ska återgå till dagens syssla äta lunch och se på veronica mars. Förhoppningsvis blir jag frisk snart... Att ha feber är bara mysigt när det finns någon hemma som kan ta hand om en. Men jag är alldeles ensam, förutom pyret som bökar på där inne och vägrar låta mig sova.
yumyum!
Vardagslyx
Idag har varit en bra dag utan sammanbrott än så länge. Jag åt en ljuvlig lunch med emmy ute på obs i fiket där. Fuccacia med fetaost, honung och soltorkade tomater. Heaven I tell you! Hade såklart inte kameran med dit så ni får visualisera er den fantastiska måltiden istället! Däremot kan jag bjuda på detta:
Varm choklad med mini marsmallows yumyum!
Den nya hårfärgen, i något oskärpa men ändå...
tjockisen!
Var som tidigare nämnt hos barnmorskan idag och fick då veta att smärtan i underlivet kunde bero på foglossning såhär mot slutet i och med att den är så intensiv och konstant. Men annars var alla värden fina och hjärtljuden låg på 140 nu på bebis. Jag vill föda nu! Jag är less på att prata med magen, jag vill hålla och gosa med min gullunge! Är dock beräknad till den 20:e men jag ska trotsa smärtan och promenera mer för att försöka få igång något...
Just nu
Hej på er!
Just nu sitter jag mitt i en byggarbetsplats, så känns det iaf. Snickaren min är igång. Han listar och står i och här sitter jag, tjock och otymplig. Jag samlar kraft, kraft för att orka tömma och fylla diskmaskinen samt städa köket. Sedan ska jag dammsuga nedervåningen också, så snart han förflyttar sig till övervåningen med sina snickerier så ska jag sätta igång, för just nu, låt oss vara ärliga gott folk, så är jag bara i vägen med min enorma kroppshydda!
Jag har otroligt fina och framför allt taggade vänner de är så övervänta på min bebis att det är gulligt! Ringer var dag och kollar hur jag har det och hur vi mår. Är det ingen bebis på gång än? Nej, inte ännu men natten till idag hade jag värkar, ordentliga sådana! så kanske, kanske kroppen börjar förbereda sig fysiskt för en förtidig födsel? Jag skulle inte tacka nej... Allt är ju i stort sett klart och på måndag går vi in i v38. Nu rusar tiden.
Fick en påminnelse om bild på nya hårfärgen, min gravidhjärna har ju helt tappat bort det löftet! Så antingen i morgon eller måndag ska jag se till att ordna det! Det är lite mycket på gång här hemma nu men på måndag ska jag ut på ärenden och till BM på koll så då ska jag allt se till att "göra mig i ordning" Så det kan hända att det blir en helt ofixad söndag i morgon med stök här hemma istället men hinner jag mellan varven så får ni se i morgon, annars måndag som sakt.
Nej nu ska jag slava i köket ett tag! Min man gör ju allt det tunga med renovering osv så lite städning ska jag väl lyckas åstadkomma.
Hoppas ni har en skön lördagkväll! <3
En helt ok dag!
Sedan kom gubben hem och började projekt "färdigställande av renovering" nu har vi dörrkarmar och lister runt alla dörrar. STOR skillnad! Tur man har en händig man må jag säga. Bara synd att han är så duktig att börja på så mycket samtidigt... någon som känner igen det? Men nu går han tillbaka och gör the final touch här hemma. Det blir grymt! Snart har vi ett helt renoverat radhus och en liten bebis att njuta av. Mitt liv kunde inte varit mer perfekt ur synpunkten att ha vad man drömmer om. Aldrig hade jag trott att jag skulle ha allt detta vid 21års ålder... Häst, radhus, sambo, förlovning, hund, katt och vänta en bebis. Jag är lyckligt lottad trots att samhället muckar med mig till och från. Vissa dagar vågar jag till och med mucka tillbaka, så idag säger jag, riktat till samhället i allmänhet, som Katrin Zytomierska "Fuck you right back!"
Jag älskar det!
Jag orkar inte mer.
Jävla idioter som inte kan hålla vad dom lovar
och sedan får man själv ta straffet
Tack så jävla mycket
Förlåt
Idag har jag inte gjort mycket vettigt. Jag har gråtit och tyckt synd om mig själv för att inget gick som jag ville, legat i soffan som ett hopplöst fall. Haft ont i kroppen. Tömt och fyllt diskmaskinen och slutligen fick jag ett samtal av en vän som peppade upp mitt humör en aning. Elisabeth, du är fantastisk! Efter samtalet så tog jag tag i mig själv en aning och sedan kom min vän emmy förbi och vi fördrev tiden med att prata om det kommande lilla barnet, dieter, träning och namnförslag. Ännu en fantastisk människa som orkade lyssna på mig och sedan göra mig gladare. Jag är lyckligt lottad som är omgiven av så underbara människor!
Nu har jag också efter många om och men och ett & annat sammanbrott lyckats knåpa ihop ett hyffsat personligt brev samt ett CV som jag kan använda mig av när det är dags för jobbsökande igen!
Just nu sitter jag istället och drömmer. Drömmer om en ny kropp och ny ork. För att trösta mig själv så råkade jag beställa efter denna skönhet från H&M. 249:- Det är jag värd. Tur att man kan beställa med faktura...
Den ville till mig.
