Jag är ganska vidskeplig av mig och jag har ofta otur just denna dag på året,
kanske för att jag undermedvetet är inställd på att något oturligt ska hända?
Men detta år, denna dag så har två fantastiska saker hänt och ännu inga olyckor (pepparpeppar)
Min kära granne Lina fyller 30år, GRATTIS underbara du!
och Rasmus tog sina första steg! Om än en aning ostadiga men lyckan i hans ögon
fick mitt hjärta att slå dubbla slag. Min lille kille! <3


Stilig kille på nyårsafton 2011

Hinner inte med någon årsresumé men det enda och det viktigaste för mig att nämna om det gågna året är den fantastiska och otroligt smärtsamma upplevelsen: att bli mamma! Min älskade lilla son kom till världen 2011-02-17 och vände upp och ned på allt jag trodde att jag kände till. Han förgyller mitt liv, varje sekund, varje dag.

Nu bär det av för att fira det nyvigda paret! min farbror har gift sig under dagen! STORT GRATTIS Richard och Marina! <3


Gott nytt år på er alla!

Igår gjorde han det. För första gången någonsin. Han sa "mamma"
och mitt hjärta smälte, bara sådär. Att se hans leende och de klarblå ögonen.
Det är ingen tvekan om saken. Han är min lille prins!

Jag är så sjukt sliten. Lillen somnade direkt vi kom hem från Backen igår kring 16.00 och sov sedan till 07.00 i morse. Jag är avundsjuk. själv somnade jag alldeles för sent, måste varva ner en stund när jag kommer hem efter jobbet annars ligger jag bara och vrider mig i sängen. Så 07.00 började dagen, igen. Jag är som en levande död.Funderar på att dra fram dammsugaren och städa lite. Kan väl göra lite nytta när jag ´trots allt är vaken.... *gäsp*

Fröken duktig checkar in,
när hon borde checka ut.

Nu bär det återigen av mot jobb. 9.00-15.00 seniorlunch på backen. 22.00-00.00 personlig assistent. Däremellan ska jag klämma in någon timmes sömn (förhoppningsvis) och så svänga förbi hos finaste Emmy som igår fyllde 22! Grattis gumman <3

Så ja. Lämnar radion på här hemma så djuren inte känner sig alltför ensamma under tiden.

Allvarligt talat. Jag har jobbat hela helgen, dag/natt pass och nu är det måndag igen och jag lämnas ensam hemma med alla "måsten" och ansvar medans Daniel sticker iväg och jobbar. Till mig lämnar han ett bombnedslag till hem. Barnleksaker, kläder, både rasmus och Daniels, slängda lite här och var. Stökigt kök, allmän oreda helt enkelt och som om inte det räckte...en ledsen bebis! Ok det sistnmnda är väl inte Daniels fel men ni get the picture. Trots alldeles för lite sömn stiger jag upp och börjar dagen 07.00 då Rasmus numera vaknar. Städar, dammsuger, matar lilleman, torkar golven, bakar en STOR sats kakor då syster är på intågande med sin Meja kring 12 tiden och vi ska göra lunch. Sen har det varit full rulle, fram tills nu.

Men vad händer då? Jo då ringer Daniel och säger att han är på väg ut till sin bror. Men för i helvete. Jag har en hund, en häst och en bebis att ta hand om, jag har fyra, ja ni läste rätt, FYRA olika jobb. Ska man verligen behöva tala om att man behöver lite hjälp och avlastning efter en jobbhelg? När Daniel ska vara hemma med Rasmus på helger så ställer iprincip alltid mina föräldrar upp och tar hunden för att det "inte sk bli så jobbigt" för Daniel. Men jag då? Är det ingen som tänker på mig?! Vist självförvållat, men tror ni jag gör det för att jag VILL? Nej. Jag har en liten på 8månader och jag jobbar för att det ska gå runt, för att jag ska kunna dra min del till stacken. För att jag behöver få göra det för att jag ska må bra. Vill inte leva på någon annan. Gränsen gick nu när Daniel sa i telefon "men du får väl sluta jobba helger då" när jag beklagade mig lite över hur sliten jag känner mig. Jag kände bara hur det brast. Det är han som jobbar heltid OCH har ett extrajobb. Ibland känns det bara som att inget är bra nog. När jag inte jobbar har vi "för lite" pengar och när jag jobbar då jobbar jag för mycket.

Jag orkar inte mer. Over and out.

Jag är grymt trött just nu. Vad gör jag uppe egentligen?
svar: sambon försov sig, ungen var hungrig och hunden kissnödig.

what a wonderful life

En viss liten herre har lärt sig att stå upp i spjälsängen!


2011-10-07

<3

Ja, rubriken säger allt. Idag har jag haft en riktigt kass dag på flera plan.
Grinig och otrevlig. Om en halvtimme ska jag cykla till jobbet, igen.

Over and out.

Jag känner att det är på tiden att jag skriver några rader om min bästa vän, för att hon är speciell och det vill jag att hon ska veta men även ni som läser detta inlägg. Hon förtjänar lite uppmärksamhet. Min bästa vän är en otrolig kvinna! Hon är snäll, omtänksam och tänker oftast på andra före sig själv. Ibland får man påminna henne att andas och sätta sig själv först för att orka med.

Min bästa vän heter Julia. Vi träffades en skolavslutningskväll på stan kan det ha varit skolavslutning i sjuan? via en gemensam kompis. Julia vann en danstävling på JC och fick ett presentkort i pris. Alldeles speciellt minns jag hennes fluffiga fina rosa dunjacka som jag vart alldeles galet avundsjuk på. Hon var så snygg, eller snygg är inte rätt ord för at beskriva henne... vacker. Ja, hon var rent vacker! En energi som strålade kring henne och ett leende som fick alla hon mötte att le tillbaka. Hon var lycka personifierad för mig. Jag minns att jag blev så glad i hennes sällskap.

Från den kvällen har vi varit sammansvetsade på mer än ett bara fysiskt "bästa-vänner-föralltid" plan. Det händer ofta att vi avslutar varandras meningar som äckligt kära tonårspar på film gör och sedan skrattar vi åt oss själva när vi kommer på det. Vi känner varandra utan och innan men även på et djupare plan än universum kan förstå. Hon är en del av mig och när hon mår dåligt, utan att vi pratat om det, så kan jag också börja må dåligt och känna på mig att något är fel. Då ringer jag till henne och vi kan prata ut. Det är det bästa med denna underbara kvinna. Vi kan prata om allt, precis allt!

Vägen har varit kantad av många svåra hinder genom åren och Julia, min Julia har fått genomlida mer än någon annan ska behöva göra. Men trots svåra prövningar så står vi här idag. Starkare än någonsin, tillsammans, jag och min bästa vän.



studentbalen 2008

Likt en fågel fenix reser du dig ur askan gång på gång. Du ger mig hopp, du ger mig mod. Men framför allt, så stärker din styrka min tro!

Tack.

Jag har fått jobb! ett till extraknäck, but still. Kommer numer även att arbeta extra som personlig assistent, något jag alltid har velat jobba med så det känns jätteroligt! Vill bara säga tack till alla fina som peppat mig och trott på mig.

Passen är schemalagda kvällar och till viss del helger. Jag är fortfarande mammaledig men har satt lillkillen på kö till dagis from april 2012 så så ser det ut just nu! :)

Snart ska jag iväg på möte. Borde max ta en timme och morbror har lovat sitta barnvakt. Min räddare i nöden :) Vill inte säga mer än så innan allt är klappat och klart så att säga.

Just nu spelas: broken door-hey you

Lillskrutten min har däckat i soffan bredvid mig. Får väcka honom på någon timme så jag hinner till mötet i tid. Vi hörs lite senare!