liinalu

Ja, rubriken säger allt. Idag har jag haft en riktigt kass dag på flera plan.
Grinig och otrevlig. Om en halvtimme ska jag cykla till jobbet, igen.

Over and out.

Vädret är grått=jag är grå.
Nu ska jag gå och fortsätta mysa med min älsklingspojk.

Jag vet inte vad jag ska göra nu riktigt. Båda tjejerna som hjälpt mig med hästen har nu slutat så nu har jag en häst att ta hand om varje dag, istället för att få avlastning 4 dagar i veckan. En hund som ska rastas och en bebis som behver all kärlek och uppmärksamhet jag kan ge + en katt som tyvärr blivit lite försummad den senaste tiden :( Jag lade ut en annons på blocket igår där jag önskar hjälp men det är så svårt att hitta "rätt" person ska ni veta. öveväger att låta någon ta henne på foder över sommaren men det optimala för mig skulle ju vara om hon kunde stå kvar här i röbäck så jag ändå kan hälsa på henne varj dag om jag så vill. Vi får se hur det blir.

Idag har jag städat här hemma, dammsugitoch torkat golv uppe och nere, tömt/fyllt diskmaskinen, badat bebisen och försökt vila en stund utan större framgång. Ska ner till stallet när Daniel kommer hem för att rida ut med hästen. Jag känner mig slut i huvet. I morgon blir promenad med Daniels mamma på fm, sedan påskmiddag hos mamma och pappa på kvällen. På torsdag blir det vännäs och gratta Daniels lillebror som fyllt 20. Jag behöver semester från livet. Om jag bara kunde ta mig och min lilla familj och rymma någonstans utan krav och ansvar så skulle jag göra det utan att tveka, på obestämd tid.

Det här är bara en sån dag. I morgon blir en bättre dag. Och jag tycker att jag har förtjänat ett påskägg i år, jag blir aldrig för stor för sånt

Idag är jag en hopplös pöl. Daniel åkte iväg på ärenden och nu kan jag inte sluta gråta... biverkningar av kejsarsnittet. När någon frågar hur jag/vi mår så sätter jag på glada ansiktet och svarar "bra!" med ett leende. Jag försöker vara stark för mig själv, varför?  Egentligen borde jag släppa ut allt. Men jag hittar inte orden... bara gråten. Varför kan jag inte bara vara ärlig mot mig själv och inse att jag behöver profesionell hjälp med det här?

Daniel:

Tack för att du orkar vara stark när jag är svag, för att du är den som torkar mina tårar. Tack för att du visar vägen tillbaks när jag för längesedan har tappat bort mig själv.  Du är min klippa i alla stunder. Jag vill ge tillbaks men just nu är allt bara suddigt och oklart. När pyret kommer ut så blir jag nog bättre igen. På att ta hand om mig själv och att vara lika uppskattande mot dig som du är mot mig. Det finns ingen som förstår mig som du, som ser mig som du. Som älskar mig som du... Du är mitt allt, nu och för alltid. Jag är så tacksam att du vet det, trots att jag är så dålig på att formulera mig i ord just nu. Till dig vill jag säga, tack för att du älskar mig, i alla lägen.

Julia:

 Du är min bästa vän! Jag hade aldrig kunnat tänka mig livet utan dig, nu när jag väl funnit dig. Jag minns första gången vi träffades, det var något event på stan, möjligtvis någon skolavslutning? Du kom där med ditt långa blonda hår som dansade i vinden, din rosa, eller var det kanske vita (?) puffiga dunjacka och leendet som hade kunnat få vem som helst att smälta. Du hade vunnit ett presentkort på JC i deras danstävling, du var strålande vacker och glad. Jag kände dig inte då men vi hade en gemensam vän där den kvällen som förde oss samman. Detta var början på den starkaste vänskap jag någonsin upplevt. Idag känner vi varandra utan och innan. Ord behöver inte uttalas, vi vet ändå. Men trots det vill jag bara säga, att du är viktigast för mig! Att ha en vän som dig i sitt liv gör att man känner sig bortskämd, varje dag. Du är otrolig. Nu och för alltid.




Hang in there.

Idag är en dålig dag. Jag har sovit för lite inatt och börjat dagen med att skälla på sambon. Ingen bra dag. Ska snart ner till stallet för att frysa i några timmar medans en tjej ska provrida min häst för att se om hon ska få börja hjälpa mig. Stackars henne att behöva träffa mig just idag... Nej men jag får skärpa till mig tills det är dags. Sedan ska jag nog fly till mamma och pappa en liten stund, eller något. Låsa in mig på övervåningen här hemma... Jag vet inte jag är bara så sjukt less.

Fuck this.

Idag är det grått ute och då blir jag grå. Jag orkar liksom inte. Jag har försökt städa och vara duktig, förberett för slipning av min just nu fula byrå som ska bli fin, försökt peppa upp mig själv med det räcker inte till. Jag hatar grå dagar. Kanske en dusch piggar upp. Jag ska ge det ett försök, snart.

Det är grått och mulet idag. Jag känner mig otroligt nedstämd... är en total "vädermänniska" så fort solen inte skiner och himlen är grå så blir jag också grå. Jag vet inte varför, det bara är så.

Det var ingen fara med Daniel, bara någon dryg långdragen hosta förmodligen. Men ändå skönt att få det bekräftat! Just nu är jag ensam hemma hos mamma och pappa. Brukar gå över hit när jag vill komma hemifrån, perfekt att ha dem nära till hands ibland.

I kväll blir det bättre, det är ju mycket bra på tv. Jag tröstar mig med tv tittande. Start 21:00 Desperate housewifes, cougar town, the middle mm ja ni ser ju. Bänka er framför kanal 5 i kväll med start klockan 21. Det ska då jag göra!

Nu ska jag krypa ihop till en boll i deras nya stora soffa.

Jag har en känsla i kroppen som tynger ned mig. Jag vet inte vad det är eller vad det beror på för jag mår bra, bebisen mår bra och jag är jätte lycklig tillsammans med Daniel. Det är nog höstmörkret som lockar fram den mörka sidan hos mig. Jag brukar i stort sett varje höst bli mer eller mindre deprimerad men det här året tänker jag slå bort den känslan, jag har alldeles för mycket att se fram emot och fina vänner runtom mig! Jag mår bra, det gör jag, detta är förmodligen bara något tillfälligt. Men vi har väl alla våra dagar...don't we?

Bild