Idag.
Idag är jag en hopplös pöl. Daniel åkte iväg på ärenden och nu kan jag inte sluta gråta... biverkningar av kejsarsnittet. När någon frågar hur jag/vi mår så sätter jag på glada ansiktet och svarar "bra!" med ett leende. Jag försöker vara stark för mig själv, varför? Egentligen borde jag släppa ut allt. Men jag hittar inte orden... bara gråten. Varför kan jag inte bara vara ärlig mot mig själv och inse att jag behöver profesionell hjälp med det här?
Kommentarer
Postat av: Sanna
Fan att jag måste jobba, annars hade jag gärna kommit förbi och myst! Vi var ju faktiskt halvvägs mot er igår men vi vände när ni hade så mycket folk på gång. Så vi får hoppas på en annan dag
Postat av: Emelie
Man tjänar inget på att vara envis, mer än att man oftast mår ännu sämre. Hoppas du känner att du orkar ta den hjälp du behöver, för du ska ju egentligen bara njuta av den här tiden och inte behöva må dåligt!
Kram
Postat av: Kinn
Hoppas det blir bättre snart gumman! Ring när som helst om det är nåt! Stor kram från mig och Hampus!
Trackback
