liinalu

Hej!

Kom nyss in från en otroligt härlig promenad med barnvagnen. Solen skiner, snön som ligger kvar glittrar och smälter förhoppningsvis lite samtidigt! Jag gick till stallet med lillkillen som sov vagnen hela vägen. Parkerade honom utanför i friska luften och gick för att ta hand om hästen. Lagom till att jag pysslat om henne klart hör jag någon vakna i vagnen utanför. Ställer in hästen och fortsätter min promenad med barnvagnen och lillen somnar fort igen när vagnen kommer i rörelse. Jag passar på att ringa sjukvårdsupplysningen för att höra mig för om träning osv när man blivit snittad. Jag tycker att jag väntat tillräckligt länge nu med att simma och rida mm. Inget ont om barnvagnspromenader med honom men jag saknar verkligen min häst och min simmarkompis emmy! Men, idag fick jag klartecken att börja igen, så länge jag inte har ont eller så. Fick rådet att börja i lugn takt och visst kommer jag göra det, men oj vad jag är peppad! Livet är ljust. Nu ska här på allvar ske förändringar. Jag kan inte säga att jag älskar mina nya kurvor än, men jag jobbar på det.

Kärlek!

Jag har smitit hem till mina föräldrar med Rasmus och hunden. Ví har ätit go middag här för ett tag sedan och nu har vi blivit lite sötsugna. En kladdkaka kan väl vara lämpligt för att stilla sötsuget tänkte jag och mamma. Ingen av oss bakar kladdkaka särskilt ofta och var tvungna att googla ett recept. När mamma skulle logga på sin användare så blir hon lite förvånad när datorn frågar om hon glömt sitt lösen? Så kommer hon på sig själv med att ha skrivit "kladdaka" som lösenord, inte helt lätt när sötsuget tar överhanden! haha!

Jag nominerade förresten min kära mor till tjejplanet idag. Hoppas hon  kommer med! kära lilla mamma förtjänar lite semester!

Nu ska jag gå och hjälpa mamma (med att slicka skålen...)

Uppe i ottan sedan 05.00 välkommen till livet med en liten. Nu har i alla fall Rasmus blivit fredagsfin och fått sig ett bad. Så fort han somnar in är det dags för min 5 minutersdusch. Han är en riktig liten livsnjutare min bebbe! Ni ska se så nöjd han är nästan hela tiden, jag kan inte klaga.

Nej ögonen håller på att falla ihop nu. Det är rätt tungt att ta alla nattpasen själv, men Daniel jobbar så han måste få sova om nätterna. Skönt att det är fredag så man får lite hälp den här natten i alla fall! :) Ska försöka kasta i mig något att ät medans det fortfarande är lugnt här hemma.

Hoppas ni får en härlig fredag i snöstormen!

Lillen ligger i vagnen och sover bredvid mig och Daniel sitter i soffan och äter frukost. Jag kan inte riktigt förstå att vi är en familj. Kan det vara såhär bra eller är det för bra för att vara sant? Mellan blöjbyten, matningar och känsloutbrott så inser jag att jag är lyckligast i världen som har mina två killar!

"Hur känns det att ha blivit pappa då?"
"Jag vet inte, jag har nog inte riktigt smält det än..."






Jag blev mamma så fort jag såg testet som visade positivt.

Hej på er.


Vart ska jag börja? Mitt liv har vänt upp och ned de senaste fyra dygnen... Hur börjar man förklara något så fantastiskt och livsförändrande som man knappt ens förstår själv?

I torsdags så åkte vi in till förlossningen klockan åtta på morgonen eftersom mitt vatten gick på onsdag morgon ca 9.00. Värkarbetet satte inte gång förrän omkring 21 på onsdagkväll och avstannade sedan någon gång ca 03.00 på natten. Så torsdag morgon åkte vi alltså in till förlossningen för att jag skulle bli "igångsatt". 10.00 fick jag en tablett vaginalt som skulle påbörja värkarbetet. Klockan 13.00 var värkarna i full gång. Täta och intensiva och nästan outhärdliga. Jag kräktes rätt ordentligt varje gång jag fick en värk pga smärtan.

Jag fick testa att sitta i en dusch och spola varmt vatten på magen för att se om det kunde lindra smärtan. Jag vet inte om jag kan säga att det lindrade så mycket men det tog i alla fall bort fokus på hur j*vla ont jag hade just för stunden. Men så fort jag stängde av duschen och ställde mig upp så spydde jag igen, helt skakis i kroppen om värkar och illamående. Lyckades ta mig tillbaks till rummet och lägga mig i sängen igen. Vet inte hur många CTG som gjordes under loppet mellan 13.00 och 22.00 men alldeles för många kändes det som.

Man är verkligen totalt exponerad och alla läkare och barnmorskor som ville fick komma och klämma och känna på en kändes det som. Där låg jag helt utblottad och kunde knappt prata pga smärtan som blev alltmer intensiv... Och så någonstans inne i dimman så hör jag bara hur barnmorskan börjar säga åt mig att ändra ställning, att ställa mig upp att gå runt lite. Jag tänkte att hon måste vara helt dum i huvet som tror att jag kan röra mig just nu men så gick det upp för mig varför hon sa det. Barnets puls började sjunka av någon anledning i samband med mina värkar. När kurvan droppade drastiskt från 130 i puls till 50 på några sekunder så hände allting väldigt snabbt. 22.00 kom läkaren in och talade om att jag skulle få min ryggmärgsbedövning och att det skulle bli ett akutsnitt. Den lille skulle inte klara en vanlig förlossning så nu gällde det att handla snabbt.

Jag blev nedkörd till operation, fick min bedövning, spydde, skakade, var livrädd. Sedan satte dom igång. Jag hade nålar och slangar i båda armvecken och händerna. Höll ett krampaktigt tag i Daniels hand som satt på min vänstra sida under operationen. Jag släppte inte honom med blicken för en sekund... Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Efter kanske 15 min (?) jag hade ingen tidsuppfattning när jag låg där men det kändes som det gick fort så var lillen ute. 22.29 kom han till oss med ett rungande skri. 2965gram och 48cm lång, vi hade fått en liten kille!

Jag kan inte beskriva hur hemskt det kändes att se dom gå förbi med honom för att kolla att allt var bra och själv ligga där på operationsbordet öppen och trasig för att bli ihopsydd igen, utan att veta. Men allt verade bra och de kom in med honom och höll honom nära mig så jag fick pussa på hans lilla näsa. "Han är perfekt" var det första jag tänkte och sedan "Jag har blivit mamma.." och då kom tårarna. Känslan är obeskrivlig!

Vi har sedan legat på BB och fått bästa tänkbara vård av all underbar personal där. Igår eftermiddag blev vi utskrivna och fick ta med oss vår lille skatt hem. Jag har inte sovit mer än 2h i streck under fyra dygn nu så jag är helt utpumpad och bloggen kommer att bli lidande för nu har jag en mycket större uppgift i mitt liv: Att vara mamma. Men jag tänkte i alla fall att ni skulle få veta att allt gått bra och att vi mår bra alla tre. Så fort vi fått in lite rutiner här hemma så ska ni få följa med oss lite mer i vardagens bestyr :)

Men nu ska jag gå och mysa med min lille kille som verkar ha vaknat till.


Rasmus 2011-02-17. kl 22.29. 2965gram 48cm lång
Välkommen till världen älskling ♥

Hej!

Nu är vi hemma igen och nu ska ni få höra! Kort efter att jag skrivit föregående inlägg så går vattnet. Jag ringer Daniel och han kommer och plockar upp mig och vi åker in till förlossningen för att kolla att lilla livet mår bra där inne. Fick göra en CTG.

CTG (cardiotokografi): Med en CTG-apparat mäter man värkarnas styrka och barnets hjärtverksamhet. Barnmorskan spänner ett bälte runt din mage så att hon kan fästa dit två CTG-elektroder: En lyssnar av hjärtverksamheten och en mäter livmoderns sammandragningar

Allting såg fint ut och barnmorskan verkade nöjd, men eftersom jag inte har några ordentliga värkar ännu så blev vi hemskickade igen med beskedet att om inte värkarna sätter igång av sig sjäva under dagen så ska vi ringa in i morgon 07.00 för att kolla tillgänglighet. Så i morgon kommer jag alltså att bli igångsatt om inte min kropp sköter sig själv idag!

Jag är livrädd och överlycklig, snart har jag min bebis i famnen! (Och jag slapp gå över tiden vilket jag är väldigt tacksam över!)

Önska oss lycka till nu! <3